Pete Doherty i Roberto Cavallis reklamkampanj

Häromdagen spelade Peter Doherty på Debaser. Han fick fina recensioner av bland annat SvD och som det Doherty-fan jag är tänkte jag sätta mig och skriva ett inlägg om hatten, en underskattad accessoar. Först skulle jag bara göra min dagliga bloggrunda. Jag börjar med Manolo, som till min stora förskräckelse postat ett inlägg om filthattar senast igår. I artikeln nämns dessutom Pete Doherty eller Peter som han faktiskt kallas när han spelar själv.


Bild lånad från Manolo.se                                                             Fotot: Olof Enckell

Först tänkte jag köra ett "Ur arkivet-inlägg" då jag skrivit om Pete tidigare. Så jag går in på den gamla bloggadressen under kategorin Ikoner och jag konstaterar att nästan alla ikonerna bär hatt. Al Capone, John Dillinger, Håkan Hellström, Johnny Depp, Winston Churchill, Michael Stipe och som sagt Pete Doherty. Jag minns en sommar för sådär tre år sedan då alla plötsligt skulle ha hattar. Svarta, tunna, illa formade hattar från H&M och diverse andra kedjor. Det tillsammans med vit skjorta och svarta smala slipsar. Såhär i efterhand kan man tänka att det var en jobbig period för en så gedigen hatt-älskare som jag är till skillnad från Gabriel, men sanningen är nog att jag var för liten för att lägga någon uppmärksamhet på de fatala stilmissar som gjordes i samband med den hatt-boom som då rådde.

Jag skulle gärna ha en fin hatt och framför allt skulle jag vilja vara en så lyckligt lottad att jag passade i det. Nedan kan ni lyssna på några av mina favoritlåtar från Dohertys soloproduktioner.

Peter Doherty – Lady Don't Fall Backwards
Peter Doherty – Sweet By And By
Peter Doherty – Last Of The English Roses
Peter Doherty – Sheepskin Tearaway

Hugo