Imorgon är det Jazzfestivalen och nu när jag satt och googlade på Charlie Parker kom jag mitt i allt in på en Wikipediasida gällande Mods. Jag har aldrig tidigare sett Mods som några välklädda typer, utan snarare nedrökta Kenta-typer iklädda parkas. Artikeln var såpass intressant att jag vill dela den med er.

Modkulturen har sina rötter i 1950-talets "modernism", en stil som utvecklades av den moderna jazzens företrädare som Charlie Parker och Miles Davis. Denna baserades i sin tur på ett amerikanskt collegemode som växte fram på östkustens stora universitet, vilka med ett samlingsnamn kallas Ivy League. Här ingår bland andra Yale, Harvard och Princeton. Stilen kallades följaktligen "Ivy League-look" och bestod av button down-skjortor från Brooks Brothers, enkelknäppta kostymer i exklusiva material som mohair, smala slipsar och så kallade penny-loafers.

I det sena 1950-talets London fångades denna stil upp av framförallt välbärgade judiska ungdomar och spred sedan sig vidare. Kontinentala influenser visade sig genom korta, ytterst välklippta frisyrer, kostymer med korta, tajta kavajer (box jackets) och en fäbless för italienska skotrar från Vespa och Lambretta. På klubbar i framförallt Soho möttes Londons mods för att dansa till soul och rythm 'n' blues, vilka tagit över efter den moderna jazzen som dominerande musikstilar. "Allnighters", klubbar som hade öppet hela natten, var särskilt populära. För att orka hålla igång så länge som möjligt blev energihöjande droger (t.ex. amfetamin) ett vanligt inslag. Mods var tävlingsinriktade och strävade alltid efter att imponera på varandra kläd-, musik- och dansmässigt.

Modkulturen utvecklades på några få år till den mest populära ungdomskulturen i London. På våren 1964 inträffade ett antal stora bråk mellan mods och så kallade "rockers" i de små städerna Brighton och Clacton på Storbritanniens sydkust. Dessa blev mycket uppmärksammade i media och bidrog till att sprida kulturen vidare över landet. Samtidigt blev den synonym med illa klädda arméer av parkasklädda ungdomar som slogs, trots att detta inte hade något med den egentliga rörelsen att göra. De flesta anser att den ursprungliga modkulturen försvann i samband med detta, att den blivit allmängods och förlorat sin exklusivitet.

På sikt skulle mod komma att utvecklas åt olika håll, bland annat till en engelsk variant av hippies, men också till "hard mods", "scooter boys" och senare skinheads.

Under slutet av 1970-talet, i samband med punken, inträffade en så kallad "mod revival" i Storbritannien. Denna var egentligen ett underground-fenomen som media blåste upp till något betydligt större. Det soul- och 60-talsinfluerade bandet The Jam, med frontfiguren Paul Weller i spetsen, hade antagligen en stor del i denna revival. Andra musikinfluenser var olika Ska-grupper, främst på det inflytelserika skivbolaget 2-tone, exempelvis The Specials, Madness, The Selecter och The Beat. De tre första tillhörde länge mina favoriter och The Specials kommer jag alltid gilla skarpt.

I samband med denna revival kom the Whos film Quadrophenia som skildrar mods-epoken.

Hugo